Another way
Sitter här och lyssnar till dunkandet i mitt huvud. Trevligt för mig. Eller inte. Jag är sjuker. Mamma tvingade mig att knapra alvedon och pallra mig ner till skolan i alla fall, men tillslut gav jag upp och gick hem. Tänkte göra Historia, men på nåt vänster blev det så att jag fastnade i nån bok istället, som visst verkade falla fler än mig i smak. Sen sov jag...
Jag och Sanna kom fram till att alla väldigt deprimerade nu. Inklusive migsjälv. Jag gillar inte detdär. + att jag fick ganska klart för mig vilken egocentrisk person jag är. Det är nog sant. Mycket sant. För sant. Mamma har alltid påpekat hur ego jag är. Då undrar jag nu, är det något fel att själv vilja ha det bästa? Vem vill inte liksom?
Hur som helst, jag hade gjort en jävulsk lista på allt jag borde förbättra med mig själv. Hade väl nån bild om hur jag skulle bli en bättre människa eller whatever. Hur jävla bra gick det då? Skulle nog vilja påstå att jag blir sämre och sämre för varje dag. Tur att jag inser sånt i tid (eller inte) och tar tag i skiten redan imorron. Vill man så kan man. Och eftersom jag är Undantaget har jag förmånen att kunna förbättra mig själv rejäll på kort tid. Förresten så är jag sjuk. Det borde funka som ursäkt. Lite.. På tal om att bli en bättre människa läste jag nåt innan. Typ "spar på allt men inte på kärleken." Jaha, där failar vi också! Jag kan liksom tänka hur mycket som helst på hur mycket nån betyder eller vad som, men det är väldigt, väldigt, väldigt sällan jag säger det. Det är väldigt konstigt med tanke på att jag själv gillar (vem gör inte?) att få bekräftelse på att jag duger und so weiter, men jag tänker typ att det räcker ju med att jag vet vad jag tycker. Eller nåt.. Jag skyller på dåliga gener från pappa.
Nu ska jag återgå till historian. Ah, juste! Jag ringde till Evaliz (historieläraren) innan ;D Hahaha! Kollade upp hennes nummer på eniro. Frågade om jag störde, och hon förklarade att hon hade sitt första julbord men det var helt okey att jag ringde. Jag var tvungen att prata med henne! Om historietentan alltså. Fick nåt panikanfall eller nåt. Inte första gången jag ringer till en lärare under panikartade förhållanden. Har säkert ringt till Angelica över 3 gånger. En gång råkade jag dra igång nån diskussion och pratade skitlänge. Skitlänge för att vara ett telefonsamtal med en lärare alltså.
So long bönder
Jag och Sanna kom fram till att alla väldigt deprimerade nu. Inklusive migsjälv. Jag gillar inte detdär. + att jag fick ganska klart för mig vilken egocentrisk person jag är. Det är nog sant. Mycket sant. För sant. Mamma har alltid påpekat hur ego jag är. Då undrar jag nu, är det något fel att själv vilja ha det bästa? Vem vill inte liksom?
Hur som helst, jag hade gjort en jävulsk lista på allt jag borde förbättra med mig själv. Hade väl nån bild om hur jag skulle bli en bättre människa eller whatever. Hur jävla bra gick det då? Skulle nog vilja påstå att jag blir sämre och sämre för varje dag. Tur att jag inser sånt i tid (eller inte) och tar tag i skiten redan imorron. Vill man så kan man. Och eftersom jag är Undantaget har jag förmånen att kunna förbättra mig själv rejäll på kort tid. Förresten så är jag sjuk. Det borde funka som ursäkt. Lite.. På tal om att bli en bättre människa läste jag nåt innan. Typ "spar på allt men inte på kärleken." Jaha, där failar vi också! Jag kan liksom tänka hur mycket som helst på hur mycket nån betyder eller vad som, men det är väldigt, väldigt, väldigt sällan jag säger det. Det är väldigt konstigt med tanke på att jag själv gillar (vem gör inte?) att få bekräftelse på att jag duger und so weiter, men jag tänker typ att det räcker ju med att jag vet vad jag tycker. Eller nåt.. Jag skyller på dåliga gener från pappa.
Nu ska jag återgå till historian. Ah, juste! Jag ringde till Evaliz (historieläraren) innan ;D Hahaha! Kollade upp hennes nummer på eniro. Frågade om jag störde, och hon förklarade att hon hade sitt första julbord men det var helt okey att jag ringde. Jag var tvungen att prata med henne! Om historietentan alltså. Fick nåt panikanfall eller nåt. Inte första gången jag ringer till en lärare under panikartade förhållanden. Har säkert ringt till Angelica över 3 gånger. En gång råkade jag dra igång nån diskussion och pratade skitlänge. Skitlänge för att vara ett telefonsamtal med en lärare alltså.
So long bönder
Kommentarer
Trackback
