Every way you look at this you lose
Sanna den jäveln svek mig! Hon sa att hon skulle komma å träna med mig, men så gick hon på ett annat pass. Pinsamt för mig som var snäll och tog fram grejer, haha. Det är okey :) Vad som är mindre okey är att när jag cyklade hem blev det, som alltid, väldigt varmt i backarna. Så jag tog av mig vantarna och höll dom i handen istället, och när jag ska ställa in cykeln i garaget ser jag att jag har tappat en vante. Jag kreverade! Det var bara till att cykla hela vägen ner igen och hämta den..
Familjen var och hälsade på farfar idag. Jag jobbade, och dom hann inte vänta på mig. Han mådde sämre nu.. Känns dåligt att jag inte följde med. Men dom bestämde sig för att åka i torsdags, när han fick åka till sjukhuset, och jag hann inte "avboka" mig. Låter som en urkass bortförklaring, men så var det. Det är så sorgligt, han blev verkligen en helt annan person efter det att han blev sjuk. Innan har han alltid varit sur och grinig och inte gillat barn, men allt bara vände. Man märkte att han ville leva, att han insåg värdet i alla små saker och händelser i livet. Hemskt att det ska krävas en dödlig sjukdom innan man kommer till insikt. Tror att alla, eller åtminstone många, borde försöka att uppskatta sin vardag och allt den har att erbjuda lite mer. Typ jag. Farfar är i alla fall fortfarande fast besluten om att han vill leva, och det är skitbra, för jag tror säkert att inställningen till problemet har stor inverkan på själva utfallet. Men jag vet inte...
Ska kolla lite på film nu.. Puss