If ever I cease to love

Här sitter jag och kämpar med att få ihop ett hyllningstal. Först tänkte jag hitta på att pappa fyllde 50, och att jag skulle uppträda som den kärleksfulla dottern...men nej. Det enda jag kan komma på om pappa är att han är sjukt snål, och att jag säkert kommer bli precis som honom när jag blir stor! "Ett hyllningstal ska ju bara POsitivt" För att citera den store AF själv. Det är liksom inte positivt, utan POsitivt. Man ska liksom nästan fladdra med läpparna när man säger det. Jotack, vissa har ju förmågan att vara en aning dramatiska har vi ju märkt..

Men ja, talet.. Jag kom på att AF förmodligen inte alls skulle uppskatta om jag höll ett låssas tal (pappa fyller inte 50 än på ett tag, I hope) med en del negativa inslag. Sen tyckte Hanna T att jag skulle hålla ett tal till henne. Självklart var jag negativ till det först. Jag har kommit på att jag alltid är negativ till saker först, dock brukar jag oftast ändra mig. Om det är något bra alltså. Vilket detta totally var! Så efter min reconsidering ska jag alltså hålla ett hyllningstal till Hanna Ts 18årsdag. Blir nog fint. Jag har kommit på en hel del. T.ex. vilken totalt kass musiksmak hon har (alles aus liebe är ett starkt undantag!) och att hon trots detta alltid försöker få mig att lyssna på någon "cool" hiphopishlåt som helt tar död på varenda hjärncell i huvet på en. Nej, men jag har allvarligt talat kommit på en hel del saker att prata om. Bara till att skriva ihop alla till ett tal, googla upp nårra snygga citat och lära mig allt tills på onsdag. Yey! Vad tror vi om det?

Funderade lite på att vara sjuker på onsdag, men nej, då sviker jag Carlyboy på vår redovisning, och det kan jag bara inte med att göra.. Tack och lov att jag har världens längsta sovmorron imorron!

In i dimman!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0