...
Okej, jag svalde min stolthet och ringde upp Fru S för att "kolla så att hon levde". Fuck me! Jag har sååå ingen karaktär kvar! Om jag ens ägt någon. Nej men det är ju kul för dig att du har något att skratta åt... Seriöst Jessica. Pinsamt, minst sagt. Men näe, jag är helt enkelt ingen arg människa. Åtminstone inte långsint. Istället för att svara småtjurig i några veckor koncentrerar jag det hela i någon dag. När man tänker så känns det inte så farligt längre. Då är det helt okej. Ganska okej.
Och hur känns det då att vara back on track igen? Jo, tackar som frågar, det känns faktiskt bra. Jag har varit på jättebra humör hela dagen (med undantag av att jag nyss förlorade min ickeexisterande karaktär. Kan det blir mycket värre?). Började med att gå upp aldeles för tidigt enligt min mening, för att sedan sätta sig och göra ett tyskaprov fullsmockat med grammatik. I jämförelse med pluggandet måste jag säga att det gick över förväntan. Eller jag tror det gjorde det i alla fall.. Nu vet jag ju då av erfarenhet att varje gång jag tror det går bra visar det sig alltid att det gått rakt åt helvete, så jag har inga förväntningar. Jag har ändå ingen chans mot R... Fast det finns ju två R. Dock har jag redan tagit det ena med god marginal, och ojojoj vad gött det var.
Nej, men nu börjar jag alltså om från scratch och bygger upp en ny karaktär. Det blir spännande. Frågan är bara hur man går till väga.. Det känns lite som karma. Jag gillar inte karma. Jag får djup ångest av karma. Och jag känner på mig att jag kommer komma till ett väldigt varmt ställe när jag dör.. Men hot är nice. Hur som helst kan jag ju börja med att be om ursäkt till Carl. Intelligenta jag råkade totalmissuppfatta, och skriva något om sex på en båt angående en bild på Carl och hans hund. Lite senare fick jag veta att det inte alls var vad det såg ut att vara, utan att hunden hade dött. Av ett x2000. Hoppsan. Jag fick bara sån lust att provocera lite mot "inga kommentarer tack". Inte ens jag är så elak! Och mina hjärnceller har för tillfället åkt på semester, är det en giltlig orsak?
Historia nu då. Yay! Dagens höjdpunkt, verkligen. Tacos vare Mallan har jag i alla fall fått in Sveriges kungar under en längre period. Alltid nåt.
Auf Wiedersehen!
Och hur känns det då att vara back on track igen? Jo, tackar som frågar, det känns faktiskt bra. Jag har varit på jättebra humör hela dagen (med undantag av att jag nyss förlorade min ickeexisterande karaktär. Kan det blir mycket värre?). Började med att gå upp aldeles för tidigt enligt min mening, för att sedan sätta sig och göra ett tyskaprov fullsmockat med grammatik. I jämförelse med pluggandet måste jag säga att det gick över förväntan. Eller jag tror det gjorde det i alla fall.. Nu vet jag ju då av erfarenhet att varje gång jag tror det går bra visar det sig alltid att det gått rakt åt helvete, så jag har inga förväntningar. Jag har ändå ingen chans mot R... Fast det finns ju två R. Dock har jag redan tagit det ena med god marginal, och ojojoj vad gött det var.
Nej, men nu börjar jag alltså om från scratch och bygger upp en ny karaktär. Det blir spännande. Frågan är bara hur man går till väga.. Det känns lite som karma. Jag gillar inte karma. Jag får djup ångest av karma. Och jag känner på mig att jag kommer komma till ett väldigt varmt ställe när jag dör.. Men hot är nice. Hur som helst kan jag ju börja med att be om ursäkt till Carl. Intelligenta jag råkade totalmissuppfatta, och skriva något om sex på en båt angående en bild på Carl och hans hund. Lite senare fick jag veta att det inte alls var vad det såg ut att vara, utan att hunden hade dött. Av ett x2000. Hoppsan. Jag fick bara sån lust att provocera lite mot "inga kommentarer tack". Inte ens jag är så elak! Och mina hjärnceller har för tillfället åkt på semester, är det en giltlig orsak?
Historia nu då. Yay! Dagens höjdpunkt, verkligen. Tacos vare Mallan har jag i alla fall fått in Sveriges kungar under en längre period. Alltid nåt.
Auf Wiedersehen!
Kommentarer
Trackback
