Jesssbox

Hello. Nyss kommit hem från en promenix med Sanna.. Jaha, så igår var det då (efter en allmänt lång och seg dag i skolan, där jag var tröttare än tröttast) dax för vår tyska ABBAkväll. Alla skulle vara utklädda till ABBA. Jag var nog mer disco men körde iaf hang loose, vilket jag antar var rätt inne på den tiden. Jag gjorde en skitbra skiva, som senare, till min förskräckelse, byttes ut mot nåt disco skit. Hallå, vart tog ABBA vägen? Men ja-a, det var väl kul, I guess. Jomen det var det. Iaf då. Tills det att jag blev heltrött och mest kände mig som en sengångare..

På morronen när jag vaknade, halv 8, kändes gårdagen inte fullt lika rolig. Men det är så pass att tänka på det nu. Kan i alla fall konstatera att självdiciplin inte är något jag har mycket utav. Vid närmare efter tanke kan jag nog påstå att jag över huvudtagen inte äger någon självdiciplin alls. Sorgligt, men ack så sant. Skulle egentligen jobbat vid 9, men fick ett sms vid 8 om att farfar hade dött. Jag blev inte förvånad. Antar att alla kände på sig att det inte var långt kvar.. Tänkte först jobba ändå, men sedan visade det sig att alla kusiner skulle dit, så jag ringde och förklarade läget. Kändes skönt. Jag hade ångrat mig mycket om jag inte följt med. + att farmor uppskattade det väldigt mycket. Hon sa att hon skulle leva länge på det, och det känns bra.

Vi åkte till Ulricehamn. Först hem till farmor, och sen gick vi till hemmet. Jag kom på att jag aldrig sett en död människa förut, och funderade ett tag över om jag verkligen ville göra det. Det var hemskt, men samtidigt skönt. Oerhört sorgligt. Man behöver väl egentligen inte säga så mycket mer om den saken. Är bara så ledsen för pappa, hans bröders skull och för farmors. För farfars med. Han ville inte dö. Han levde på hoppet in i det sista, och jag tror att det var det som gjorde att han klarade sig så länge som han gjorde. Även om det gick väldigt, väldigt fort. Känns bara så orättvist att behöva dö innan man fyllt 70 när man verkligen vill leva. Han såg nöjd ut, och det enda man kan göra nu är väl att tänka att han har det bättre där än här, vart han nu är... Vila i frid. Du vet att vi tänker på dig, är glada för att vi fått lära känna dig och stolta över allt du gjort.

Vi åt på någon kinarestaurang sen. Jag var helt off, och funderade mest på om inte servitrisen som var där hade jobbat på Thai-house. Dom var ruskigt lika! Sen fick jag nog och gick till bilen och sov, vilket jag fortsatte med hemma hos farmor. Kom hem omkring 7, och vid 8 drog jag först till Carro, och lämnade hennes och Hannas saker, och sen till Sanna, som var hos Johan. Snackade av mig lite. Det var skönt. Trots att jag var off. Nu överväger jag om jag ska fortsätta sitta här (till vilken nytta typ), kolla på film eller lägga mig. Är trött, men vet inte om jag vill sova. Problems, problems.. Blir nog sängen trots allt.

So long!